Fjäll och skog Diverse frågor fulla av spår både efter de människor som har levt långt före oss och de som fortfarande lever. Olika näringar har avsatt olika spår och fjällandskapet kan därför betraktas som ett arkiv över samisk verksamhet, ett markens arkiv som är tillgängligt för dem som kan läsa det.
Här följer en kort presentation av några vanliga samiska kulturlämningar. Fångstgropar för älg och vildren är vanliga i hela norra Skandinavien och Eurasien. Groparna är oftast anlagda i system med flera gropar, ibland flera kilometer långa. Groparna är runda, ovala eller nästan rektangulära.
Runt gropen finns en låg vall som består av uppskottad jord. Fångstgroparna anlades på strategiska ställen där djuren brukade passera. Kokgropar innehåller kol och skörbränd sten stenar som är upphettade och därefter spräckta. De kan variera i storlek och konstruktion, vissa kokgropar är meterstora och djupa medan andra är små och grunda.
Kokgropar användes vid matberedning men hade förmodligen även andra användningsområden. Stalotomt är benämningen på en speciell sorts kåtatomter. Stalotomter är ovala, omslutna av en tydlig vall, något nedsänkt under markplanet och med eldstad i mitten.
De brukar vara anlagda i grupper om två till sex —sju stycken och kan ligga alldeles intill varandra, ibland så nära att vallarna nästan går ihop. En kåtatomt kan synas antingen som en ring av nedfallen torv och näver efter en hoprasad torvkåta eller som en ring av stenar som har hållit tältkåtans täckning tyg, skinn, vadmal på plats.
I mitten finns vanligen stenar efter en eldstad. Härd en kan antingen ha fungerat som eldstad i en kåta eller har varit eldstad utomhus. Ofta syns de stenar som har omgärdat härden, men ibland är stenarna så överväxta att det endast är kraftig och avvikande vegetation kol och aska fungerar som gödning som avslöjar härden.
Förhistoriska härdar kan vara fyllda med små skörbrända stenar. Enstaka träd sparades för att ge skugga. Ofta ömgärdades gärdet och renvallen av ett hägn av trä eller sten. Efter några år brukar först enbuskar och därefter björk och vide invadera den öppna ytan, och till slut går det inte längre att urskilja renvallen.
Förvaringsgrop Den renmjölk som inte konsumerades på en gång fyllde man i träkaggar. Kaggarna grävdes ned i jorden på någon sandbacke där snön tinade tidigt. Gropen skoddes med näver och täcktes med flata stenar. Även andra livsmedel förvarades i gropar.