Trött efter en lång skoldag, så gick jag och Jonas och satte oss i Oasen för att börja intervjun. Det jag inte visste var att hela vårt samtal skulle bli som att dricka varm choklad. Man ville bara veta mer och tröttheten var som bortblåst.
Jag hade inte tänkt på det överhuvudtaget. Tänkte söka poliskolan först, i Växjö, Umeå och Stockholm. Det var alltså en ren tillfällighet. När jag var yngre ville jag dock bli MC- polis, så tanken har alltid funnits där.
Men efter gymnasiet kände jag för att jobba istället. Jag blev personlig assisttent och vikarie på en skola i två och ett halvt år. Jag betraktar Jonas från andra sidan soffan. I tonfallet hör jag hur seriös han är och att detta är en person som verkligen vill hjälpa folk, och det med det yttersta av sin förmåga.
Det känns som en låga av entusiasm flammar upp inom Jonas; jag blir imponerad av hur en person kan ha en sådan stark entusiasm som han har. Lågan har en väldigt stor kraft. Jonas fortsätter: Har varit med i kyrkan i åtta år, och där jobbade jag mycket med ungdomar, det är verkligen en naturlig miljö för mig.
Jag trivdes bra med det. Jag googlade polisprofil. Såg också en Youtubevideo om det. Så jag tänkte, varför inte? Kan ju alltid söka dit och se vad som händer. Jag kom vidare men kunde inte komma på första intervjun för att jag tror att jag hade en fotbollsmatch.
Jag fick restid, och då kunde jag komma dit. Jonas, vår mentor på polislinjen, höll då i intervjun. Jag svarade enkelt och ärligt. Och efter några veckor fick jag beskedet att jag var antagen. Jag har kompisar som sa till mig att folkhögskola är riktigt kul, och jag kan bara hålla med dem, säger Jonas leende.
Jag rekommenderar det till alla människor. Veckan innan jag började här så bestämde jag mig också för att bo här och det har jag definitivt inte ångrat.