En fyr är ett sjömärke konstruerat för att nattetid sprida ljus eller andra signaler för sjöfartensom varning vid grund eller som hjälp att kontrollera geografisk position. Olika typer av fyrar har olika syften. Under flygets tidiga historia användes flygfyrar för optisk markering av luftleder.
Radiofyrar används fortfarande också av flygplan. Den kanske mest berömda fyren genom historien är fyren i AlexandriaLandet runt var byggd på ön Faros i gamla Egypten. Namnet på ön används fortfarande som beteckning för fyr i några språk, till exempel franska phareitalienska fyrar nära stockholm vilket också har betydelsen "strålkastare" i en bilspanska faroportugisiska farol och grekiska φάρος faros.
Farologi är namnet på läran om fyrar. En fyr är byggd för att genom sitt utseende dagtid och sitt ljussken nattetid ge vägledning för fartyg som går nära kusterna och i farleder samt varna för farliga ställen i farvattnet. Det finns fem huvudtyper av fyrar: [ 2 ].
Fyrens konstruktion och funktion och egenskaper är beroende av fyrens syfte. Under normala siktförhållande dagtid är fyren synlig som ett sjömärke och har målats i ett för dessa igenkännande färg. Fyrar omtalas redan i forntiden. På den tiden använde man brinnande eldar på höjder och klippor vid havet eller möjligen, vid en eller annan stor sjöstads hamn, öppna eldar på taket av ett platt torn.
Den äldsta kända sjömärket inom svenskt område är annars Falsterbo sjömärke som kanske byggdes redan talet, men vilken inrättades till vippfyr Så sent som i slutet av talet nöjde man sig med en öppen stenkolseld i en gryta eller en så kallad fyrpanna på taket av ett torn.
Vippfyrar där man eldade i en korg av järn som var monterad i ändan av en stång som i sin tur var fäst i en klyka började användas i Danmark [ 4 ]och infördes systemet i Sverige genom fyren Nidingensom vid freden i Brömsebro tillföll Sverige.
De första svenskbyggda fyrarna blev LandsortKorsö och Örskär Vid Örskär anordnades eldning med oljelampor, vilkas ljus förstärktes med polerade stålspeglar. År konstruerade svensken Johan Norborg för Marstrands fyr ett urverk, som drev fyrapparaten runt, den första anordning av detta slag i världen.
År konstruerade Anders Polheimer förslag till en täckt stenkolsfyr med kraftig lufttillförsel underifrån, och efter Poul Løvenørn förbättring av denna konstruktion infördes senare i Sverige täckta stenkolsfyrar. År uppsattes på den franska fyren Cordounan den första linsapparaten, konstruerad av Augustin-Jean Fresnel.
De första svenska fyrarna som försågs med linkade apparater var Vinga och Falsterbo Med tiden började man inse möjligheten att använda rovoljelampor i fyrar på Eddystones ryktbara fyr föredrog man talgljus. För ljusets reflektion använde man kupade metallspeglar av så kallad Stevensonsmodell.
En epokgörande utveckling var uppfinningen av den argandska lampan. Den användes ännu vid talets början vid många fyrar. Den förbättrades genom att flera koncentriska vekar användes, enligt Aragos system, och genom af Carcels pumpverk, som gjorde så att oljan hölls på konstant nivå i brännaren.
Under senare hälften av talet fick rovoljan lämna rum för fotogenen.