Ackord betyder 'samklang', vilket innebär att flera toner spelas ihop. Tryck ner tre valfria tangenter på pianot och du spelar ett ackord, en treklang. Det finns otaliga ackord, vad vi därför ska göra är att skaffa oss en överblick över dessa.
Vi börjar så klart med de enklaste och vanligaste för att sedan röra oss vidare bland denna uppsjö av pianoackord. Länk till ackordkategorier följer efter introduktionen se längst ned. För att du fullt ut ska förstå vad ett ackord egentligen är börjar vi med ett exempel.
Låt oss titta på ett vanligt C-ackord i dur:. Med rätt spelteknik använder du lillfinger, långfinger, tumme vänstra handen eller tumme, långfinger, lillfinger högra handen. På bilderna nedan illustreras rätt spelteknik till vänster och fel spelteknik till höger.
Det finns som sagt många kategorier av ackord. En första indelning brukar göras mellan dur och moll. Om man enbart betraktar den hörbara skillnaden mellan dessa tenderar dur låta något glatt medan moll har en mer sorgsen ljudkaraktär.
Vanliga dur- och mollackord spelas normalt med tre fingrar. Det finns också ackord för fyra fingrar, fyrklanger. Vad som tillkommer när fler toner läggs till är så kallade färgningar. Dessa färgningar skapar ytterligare karaktär åt ljudet se även omvända ackord.
Jämför till exempel C-ackordet diagrammet ovan med detta ackord:. Detta ackord som heter Cmaj7 används inom många musikstilar, men kanske associerar du ljudet till någon specifik stil — vemodiga ballader eller jazz?
Beteckningen för detta ackord är C7 och om du tyckte det lät lite blues över det är du rätt ute, ackordet används ofta inom just denna musikstil. Som du märker är ackord viktiga för stämningen, eller harmonikeni ett musikstycke. Man brukar skilja mellan harmonik och melodi se harmonilära för fördjupning.
Eftersom ett piano är ett utmärkt soloinstrument kan du spela både harmonik och melodi på samma gång. Detta görs vanligtvis genom att spela harmoniken med vänster hand och melodin med höger hand. Det går också att dela upp de toner som ingår i ackordet mellan vänster och höger hand.
Detta görs bland annat för att skapa mera djup i klangen. På en klaviatur som innefattar upp till 88 tangenter kan du få ut mer av instrumentets tonomfång genom att till exempel flytta grundtonen i ackordet en oktav nedåt till vänster och spela denna ton med vänster hand medan du spelar ytterligare toner med din högra hand.
På detta område finns massor av möjligheter, särskilt när fyr- och femklanger används och dessa ackordformer kallas ibland voicings kan översättas till ackordsläggning på svenska för vilket ett exempel visas nedan:.