Sedan början av talet har inkomstklyftorna i Sverige vuxit snabbare och mer än i något annat västland. Det säger Michael Förster, en av forskarna bakom organisationens OECD:s granskning av de växande klyftorna i västvärlden.
Det var förmodligen ett historiskt ögonblick. Det finns inga andra exempel i världshistorien på ett demokratiskt land som haft så små ekonomiska klyftor. Att Sverige utmärker sig som det land som förändras snabbast syns tydligt om man jämför inkomstutvecklingen för den fattigaste och rikaste tiondelen av befolkningen de senaste 20 åren.
De har inte förlorat något i absoluta termer. Men de har heller inte vunnit något — och det har stått stilla under 20 års tid. Samtidigt har inkomsterna för den rikaste tiondelen ökat avsevärt. Deras disponibla inkomster har vuxit med närmare 80 procent, säger Michael Förster.
Orsaken till utvecklingen har skärskådats av de svenska nationalekonomerna Jesper Roine och Daniel Waldenström. Roine och Waldenström är med i det internationella forskarnätverk som tillsammans med den franske ekonomen Thomas Piketty grävt fram data för inkomstfördelning och förmögenheter i en lång rad västländer ända sen talet, med fokus på de allra rikaste.
I Sverige finns den komponenten med, men den är inte lika tydlig. Här är det i stället framför allt inkomster från kapital som gjort att de rikaste dragit ifrån, berättar Roine. Utvecklingen påminner om den förändring forskarnätverket kunnat se i hela västvärlden, där inkomster från kapital spelar allt större roll och tycks vara en grundläggande mekanism bakom de växande klyftorna, inte minst i Europa.
Globalisering, teknikutveckling och en lägre tillväxttakt jämfört med rekordåren under efterkrigstiden är en del av förklaringen. Och avregleringar, minskad progressiv beskattning och sänkta skatter på förmögenheter och kapital. Ännu mer har den rikaste procenten av invånarna dragit ifrån.
Roines och Waldenströms analys visar att den rikaste procentens andel av inkomsterna tredubblats sen talet och idag ligger på samma nivåer som på talet. Från att ha varit världshistoriens jämlikaste land har Sverige snabbt närmat sig genomsnittet inom OECD — ett genomsnitt där klyftorna också vuxit generellt i västvärlden.
Frågan är vad det egentligen spelar för roll? I USA, där utvecklingen gått betydligt längre, har klyftorna efter finanskrisen lett till omfattande debatt — om klyftornas betydelse för finanskrisen, landets ekonomiska utveckling och hela det demokratiska systemet.
Men i Sverige? Det vi vet idag är att stora klyftor kan orsaka ekonomiska problem, men var gränsen går är omdebatterat. Växande klyftor kan också leda till sociala problem, och problem för sammanhållningen i ett land. När det gäller konsekvenserna för Sverige kan man ju säga: Fråga dom där nere.
Om det handlat om en utveckling under några få år är en sak. Men 20 år utan någon välståndsökning alls, samtidigt som toppen drar ifrån allt mer.